Under de veckorna som har gått under lovet med mera har det inte hänt så mycket eftersom jag har varit sjuk i stort sett hela tiden. Dock har jag insett att jag som person behöver lära mig att det är både nödvändigt och helt okej att inse att man inte kan göra allt och att man i vissa situationer måste prioritera bort saker. Jag vet med mig att det tar mycket tid med hästarna och har mått lite dåligt över att jag inte har tid att träffa de kompisar som jag har känt hur länge som helst och som inte har någonting med mitt hästintresse att göra. Men förklarar man så kan nästan alla tänka sig in i situationen att ha mycket att göra och man ska inte må dåligt över det.
Jag har även jobbat och fått prioritera bort det på grund av att jag var tvungen att sätta mitt fysiska mående och min hälsa i första hand, det är inte så bra att jobba med 40 graders feber. Man kan säga att jag måste bli bättre på att gränser för mig själv.
Tävlingen i helgen gjorde mig mycket glad och det kändes att det arbete jag har lagt ner på den senaste tiden har lönat sig. Tillsammans med en ny häst och två månaders tid att lära känna varandra har jag och Háfeti kommit en bra bit på vägen och jag är så glad att han har en sån tillit till mig även om jag inte har koll på knapparna än. Han kändes lite ofokuserad inne på banan men inte på ett spänt sätt utan mest av nyfikenhet vilket bara är bra, han är inte så gammal (detta var hans andra inomhustävling) och han har en sån glädje jag inte vill förstöra genom att sätta onödig press på honom vilket kan få honom att förknippa det med någonting negativt. Trots missar i takten med mera är jag supenöjd med insaten som resulerade i ett poängrekord för min inte så tävlingsrutinerade häst. Motivationen till ridningen och utvecklingen är på topp och jag är så glad att jag har Háfeti att fortsätta utvecklas med, han är en helt underbar häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar